Kända spelare och personligheter genom golfhistorien

Många är de spelare som påverkat golfhistorien. En del har fällt klassiska citat, andra har uppfunnit klubbor och många är de slag och tävlingar vi kommer ihåg. Det är inte bara professionella golfspelare som har betytt mycket för golfen utan även amatörerna. En av de största spelarna genom tiderna, Bobby Jones, blev t ex aldrig professionell. under sin karriär som spelare. Det är inte bara spelare som påverkat golfen utan det finns mängder av andra människor som haft en betydelsefull roll i att föra golfen framåt. Denna sida har inte för avsikt att på något vis vara heltäckande utan skall enbart ses som en introduktion till några av hickoryerans största spelare.

1. John Henry Taylor
2. Harry Vardon
3. James Braid
4. Walter Hagen
5. Robert Tyre Jones Jr

J.H. Taylor [1871-1963]

John Henry Taylor föddes i Northam i England den 19 mars 1871. Han var den första av de tre i det berömda triumviratet (Taylor, Vardon, Braid) som lyckades bra. Han föddes i närheten av banan Westward Ho! där han sedermera började jobba. Taylor´s far dog när han var spädbarn. Redan 11 år gammal slutade Taylor skolan. Han började istället jobba på Westward Ho! En av hans stamkunder när han var caddie var den välkände amatören Horace Hutchinson. När Taylor var 20 år hade han blivit en bra golfare och han jobbade då som instruktör och banskötare i Burnham och Berrow. Han blev först känd för att ha vunnit över Andrew Kirkaldy, en istruktör som Taylor strax därefter efterträdde på Winchester. På nästa klubb som han tog jobb, Royal Mid-Surrey, kom han att stanna i 47 år tills han pensionerade sig 1946. 1893 spelade J.H. Taylor för första gången i The Open. 1894 började han segertåget som skulle göra honom berömd för all framtid. Efter 36 hål i det årets The Open ledde han och när tävlingen var slut hade han besegrat närmaste spelare med 5 slag. Året därpå spelades tävlingen på St Andrews och trots att han öppnade med en 86:a så lyckades han vinna tävlingen med hela 4 slag. Nu var J.H. Taylor den störste spelaren i världen. Han var vida berömd och räknades som favorit i vad han än ställde upp i som gällde golf. Den 14:e maj 1896 mötte han en man vid namn Harry Vardon i en utmanarmatch på Ganton. Vardon vann matchen med 8/7 och en månad senare när de möttes på nytt i The Open gick Vardon även därifrån som segrare, denna gång efter 36 håls särspel. 1900 vann Taylor åter The Open där han totalt gick runt på 309 slag. Varje runda var han under 80 slag. Sitt sista framträdande i The Open gjorde Taylor 1926, 55 år gammal. Han vann tävlingen totalt 5 gånger. J.H Taylor påverkade mycket av golfens utveckling i och med att han stod upp och talade för sina kollegor när han var en av initiativtagarna till det brittiska PGA 1901. Han var en stor gentleman och en god förespråkare för golfen. Det var inte konstigt att han valdes som Ryder Cup kapten för det brittiska laget 1933. Oväntat vann de matchen på Southport and Ainsdale. 1949 blev han hedersmedlem i Royal & Ancient Golf Club of St Andrews. I jämförelse med de två andra i Triumviratet så var han inte den mest skönsvingande. Han var en mycket bra puttare och slog bra järnslag. Hans specialité var inspelsslagen mot green med mashien. Han kunde slå den precis som han ville, högt eller lågt beroende på vind och bana. Det var nära att världen inte fått njuta av J.H. Taylor´s framgångar som professionell golfspelare. Han sökte i tur och ordning till armén, flottan och polisen. Varje gång fick han avslag på grund av dålig syn och plattfötter. John Henry Taylor dog i North Devon 1963, 92 år gammal.

Harry Vardon [1870-1939]

Harry Vardon föddes I Grouville på Jersey 1870. Hade det inte varit för hans yngre bror Tom´s framgångar som professionell golfspelare så kanske Harry stannat på sitt jobb som trädgårdsarbetare. Harry var bra i varenda sport han provade men han fick välja golfen när han 20 år gammal fick jobb som professionell på Ripton i Yorkshire. Redan som sjuåring hade Vardon varit caddie. Hans arbetsbörda var inte särskilt tung på klubben utan han fick mycket tid över att spela cricket. 1894 spelade han i The Open och blev 5:a. 1895 spelade han bra i The Open och ledde tävlingen efter första varvet. Han slutade dock på nionde plats med J.H. Taylor som segrare. Eftersom medlemmarna i Ganton, Vardon´s dåvarande klubb, trodde så mycket på sin spelare så anordnade de en utmanarmatch mot Taylor. Den senare vann matchen med klara 8/6. 1896 var han med i toppen igen och delade förstaplatsen med J.H. Taylor. Vardon vann särspelet. Vardon´s bästa år som golfspelare var 1898. Han vann det året The Open på Prestwick. Han vann dessutom mängder av matcher runt om i landet. 1899 vann han åter The Open och kom 2:a de nästkommande tre åren. År 1900 spelade Vardon många matcher runt om i USA och vann också US Open. Anledningen att han åkte till USA för att spela var att han skulle göra PR för en ny boll, the Vardon Flyer. Hans namn blev känt även i USA och det kom massor med folk när han spelade i landet. Vardon spelade väldigt mycket i USA och detta tärde på hans hälsa. Han blev efter åren med mycket spelande i USA aldrig sig själv igen. Han vann trots att han hade tuberkulos The Open 1903. Efter det dröjde det många år innan han vann igen, men han lyckades i alla fall till slut ta hem ytterligare två The Opens, 1911 och 1914. 1913 återvände Vardon till USA för att försöka erövra ännu en titel i US Open. Det året vann dock oväntat den unge amerikanske amatören Francis Ouimet. 1920 gjorde Vardon en ny resa och klarade då, 50 år gammal, av att bli 2:a i US Open. Harry Vardon är också känd för det grepp som han populariserade runt hela världen, The Vardon Grip. Greppet är ett av de mest använda nuförtiden och innebär att högerhandens lillfinger överlappar vänsterhandens pekfinger för en högerspelare. Vardon fick äran för greppet trots att det inte var han som uppfann det. Den som anses ha varit först med detta grepp är amatörspelaren Johnny Laidlaw.

James Braid [1870-1950]

James Braid föddes I Earlsferry I Skottland den 6 februari 1870. Golf började Braid spela på strandhedarna i Elie. James Braid jobbade som snickare i St Andrews. Det var i jobbet som han råkade ut för en olycka med kalk. Olyckan resulterade i att han fick nedsatt syn. Trots detta fortsatte han att imponera på golfbanan. Han var mycket duktig på att hantera alla klubbor utom putting-cleeken. Braid tyckte om golfspelet väldigt mycket och tillbringade många sena kvällar på strandhedarna dit han promenerade fler kilometer efter jobbet i staden. Golfen fanns i släkten, hans kusiner var även de duktiga spelare. Så småningom övertalades James att ta ett jobb i golfbranschen, mot sina föräldrars vilja. Duktig snickare som han var, utnyttjade han detta till att istället bygga golfklubbor.1893 flyttade han söderut och tog jobb vid Army and Navy Stores i London. Under helgerna, då han var ledig från sitt jobb, spelade han golf i London. Ryktet om en duktig skotte spred sig snabbt och snart arrangerades en match mellan Braid och regerande Open-mästaren, J.H. Taylor. Braid lyckades dela matchen efter att ha vunnit de två avlsutande hålen. Detta resulterade i att han fick jobb som golfinstruktör på Romford. 1901 lyckades Braid med konststycket att stå som slutsegrare i The Open på Muirfield. Ytterligare fyra gånger vann han The Open Championship, 1905 på St Andrews, 1906 på Muirfield, 1908 på Prestwick och 1910 på St Andrews. När han vann sitt sista The Open representerade han Walton Heath, den klubb han kom att stanna i tills han dog. Braid var med och grundade brittiska PGA och blev senare ordförande i samma organisation. Han var en stor ambassadör av golfsporten som dessutom anlitades flitigt vid banbyggande. Hans mest kända bana torde vara King´s Course på Gleneagles. Braid var en man som bevisar att dåtidens golfspelare var av mycket hög kaliber. När han fyllde 78 år så gick han runt Walton Heath på 74 slag. Legenden berättar att Braid en dag vaknade upp och plötsligt var en långtslående herre. Förklaring ligger nog i att han hittat en driver som passade honom bättre än de han tidigare använt. Samma sak hände med hans puttning, som länge var hans stora problem. På den tiden använde många spelare en cleek, att likna vid dagens järn 1:or eller 2:or, vid puttning, så också Braid. Han bytte dock till en putter med aluminiumhuvud och blev en bra puttare över en natt. Det var dessa två vapen som gjorde att James Braid blev en så dominerande spelare under sin tid. James Braid ingick i det som kom att kallas det stora triumviratet.

Walter Hagen [1892-1969]

1892 föddes en man vid namn Walter Charles Hagen i Rochester, NY. Walter Hagen ändrade allmänhetens syn på proffsgolf för all framtid. Han var en levnadsglad man, seriös samtidigt som han var en stor spexare. Hagen var en stor livsnjutare. Han har en gång sagt att man xalltid skall ta sig tid att lukta på blommarna längs vägenx. Han har dessutom sagt att han inte ville vara miljonär, utan bara leva som en. Det gjorde han verkligen. Många historier som finns att läsa om honom handlar om vilda fester, kvinnor, diverse drycker och limousiner framkörande till första tee. En limousinhistoria utspelade sig när han deltog i The Open år 1920. När han anlände till tävlingen fick han reda på att professionella inte var välkomna in i klubbhuset för att byta om eller äta. Walter Hagen hyrde då en Austro-Daimler limousin, en chaufför och en betjänt. Bilen parkerades utanför klubbhuset och betjänten kom och hämtade Hagen och hans klubbor vid 18:e hålet efter varje tävlingsdag. När han vunnit tävlingen och såg prischeckens belopp gav han denna till sin caddie. Han var nöjd med att ha visat att även professionella skall behandlas med värdighet. När han nästa år kom till The Open inbjöds han till klubbhuset för att vara med på invigningen. Han avböjde dock och tog istället med sig publiken för att dricka drinkar på en lokal pub. Hagen hade stora framgångar i The Open, 6:a 1921, 1:a 1922, 2:a 1923, 1:a 1924, 3:a 1926, 1:a 1928 och 1:a 1929. Även i andra majors lyckades Hagen väldigt bra. Han vann US Open 1914 och 1919 och USPGA Championship 1921, 1924, 1925, 1926 och 1927. Påpekas bör att på den tiden var USPGA Championship en matchtävling, en spelform som Walter Hagen var mycket duktig i. Ett uttalande av Ben Hogan karaktäriserar Walter Hagens liv och golf på ett utmärkt sätt. Hogan sa:-xHan promenerar längs banan på gott humör och med ett leende på läpparna, aldrig klagandes på sin otur, bara spelande bollen som den råkat hamna.

Bobby Jones [1902-1971]

Robert Tyre Jones Jr. föddes i Atlanta, Georgia den 17 mars 1902. Bobby var sjuklig som barn, ett tag till och med fara för livhanken. Han kunde inte äta fast föda förrän vid fem års ålder och ordinerades rekreation och frisk luft. Familjen hade landställe vid East Lake Country Club och där fick sin första kontakt med golf. Bobby tränade som en besatt och familjen flyttade senare permanent till East Lake.

Bobby lärde sig att svinga genom att imitera klubbens instruktör, en skotte vid namn Stewart Maiden, och endast 9 år gammal blev han klubbmästare. 11 år gammal gick han för första gången under 80 slag och vid 14 tog sig Bobby till kvartsfinal i US Amateur, och när han 1917 vann Southern Amateur rankades han av många som den bäste spelaren i USA och förväntades vinna allt han ställde upp i. Den stora pressen i kombination med ett hetsigt humör i unga år ledde till några år av relativa misslyckanden innan han 1923 kunde sätta kronan på verket genom att vinna sitt första stora mästerskap US Open på Inwood. Isen var bruten och Bobby Jones kom att vinna 13 av de 21 nationella mästerskap (majors) han ställde upp i under 8 säsonger, en segerprocent på 62!

Parallellt med ett sparsamt tävlande studerade och arbetade Bobby och han kunde hålla upp från golf helt och hållet månader i sträck. Bobby Jones var en mycket välutbildad man med ett antal examina, bl.a i juridik. Han blev aldrig professionell utan stannande till mångas förvåning som amatör under hela sin tävlingskarriär. När han vid 28 års ålders 1930 vann Grand Slam, dåtidens fyra stora mästerskap; The Open Championship, US Open, Amateur Championship och US Amateur fick det bli slutpunkten på en sagolik tävlingskarriär.

Han förverkligade istället en dröm om att få bygga sin egen golfbana där han kunde spela ostört med sina vänner. Bobby trivdes aldrig med att spela inför stora åskådarskaror, även om han inte visade detta utåt. Han fann en gammal fruktträdgård i Georgia och skapade tillsammans med arkitekten Dr.Alastair Mackenzie banan Augusta National och tävlingen US Masters. Efter sin golfkarriär gjorde han även ett par instruktionsfilmer som visades på biografer runt om i USA. Han designade också klubbor tillsammans med Spalding.

Bobby fick ett mycket speciellt förhållande till St. Andrews och The Old Course. Vid sitt första besök under 1921 års Open Championship var han inte vän vare sig med med banan eller sig själv. Efter ett antal misslyckade slag i Strath bunker på 11:e hålet i tredje ronden rev han sönder scorekortet och bröt tävlingen. Det blev en vändpunkt och Bobby såg senare alltid på denna händelse som sitt mest oglamorösa misslyckande i golf. 1927 var han tillbaka på The Old Course och försvarade sin fjolårstitel från Royal Lytham & St Annes. Men det var inte enbart genom segern som Bobby blev populär. När han förklarade att The Claret Jug skall stanna i staden oavsett om han vann tog folket i St. Andrews honom till sina hjärtan. Bobby Jones vann också Amateur Championship på St Andrews 1930 och förärades så småningom hedersbetygselsen "freedom of the city" . I sitt tacktal till staden sade han: "Jag skulle kunna undvara allt annat än mina minnen från St Andrews, och jag skulle ändå haft ett rikt och underbart liv".