”Gräset är inte alltid grönare på andra sidan”

Jag är i Skottland och spelar världens kanske äldsta bana. Det är lördag och vi har en bokad starttid klockan 11. I bollen före slår tre damer ut. Att säga att de ser skickliga ut vore en lögn men det borde ju inte vara avgörande för om de och alla andra på banan skall ha trevligt. Vi utgår ifrån att de mest är ute efter litet motion och trevligt umgänge med väninnorna. Det börjar bra för de står inte och hänger över bollen i evighet och de provsvingar absolut inte tre gånger för att sedan lägga klubban på knäna. De har förvisso till skillnad från oss fullt set med stor bag på trehjuling men det är ju i sig inget anmärkningsvärt.

De första hålen tar de sig fram förhållandevis raskt och vi kan fokusera på vårt eget spel. På 3:e hålets tee tar det dock stopp. De tre damerna letar i buskarna till vänster om tee 100 meter från oss. De tar ingen notis och efter minst fem förmodligen 10 minuter traskar de vidare. Vi slår ut och får återigen vänta innan vi kan slå våra inspel. Samma visa på hål 4 och hål 5.

Vi börjar ana att de spelar slagtävling, för på sjätte hålet ser vi att en av damerna upptäcker att hon spelat på fel boll. Stor palaver utbryter vilket märkligt nog även engagerar ytterligare damer som passerar gåendes utanför banan. De golfande damerna kliver ut i ruffen och påbörjar en konferens med de nyanlända väninnorna. Efter en stund inser dock någon i gruppen att på tee 150 meter bort står två herrar som väntar på att slå ut. Då har vi redan gått från irritation via upprördhet till ren likgiltighet. Frågan som ligger på mina läppar men som aldrig uttalas är: ”Vad krävs egentligen för att ni skall släppa igenom ett klart snabbare parti?”

På en närliggande bana skall det spelas en bästbolltävling. Klubben är en av världens äldsta, ända från 1700-talet. På tee blir vi välkomnade av en starter och tillika tävlingsledare. Han berättar att vi är lottade med ett par herrar från hemmaklubben som har hcp 17 respektive 20. De har aldrig spelat med hickories förut och har dagen till ära hyrt varsitt set av en kollega till undertecknad. Våra medspelare är något försenade och startern undrar om vi har något emot att vänta några minuter . Vi säger att det är OK för även om vi vill komma igång så är vi gäster och vill vara artiga.

Så småningom kommer två herrar och den ena tar artigt i hand och hälsar som brukligt är. Den andre kliver dock bara rätt upp på tee, trycker ner en peg och slår ut, en riktig råtta som studsar och rullar 50-talet meter ut i högra ruffen följs av en svordom. När det är dags för oss att slå ut har han fortfarande inte gjort någon ansats till hälsning men vi bryr oss inte.

Redan på första hålet noterar jag tyst att vederbörande kliver rakt i min puttlinje. Ok, tänker jag, ett misstag kan vem som helst göra och människan kanske är litet nervös så här början. Så icke vår man som spelar riktigt dåligt och det ger han uttryck för. Jag förstår inte allt av hans breda dialekt, men innebörden är solklar.

Första nio tar två och en halv timme styvt. Sedan blir det riktigt segt med trafikstockning. På 14:e tee har det samlats fyra bollar, och det visar sig att en grupp med fyra amerikanska damer har fyra tomma hål framför sig. Efteråt skyller man på att man varit tillsagda att alla i bollen skulle håla ut överallt. Vi får höra att det på flera ställen står 17-18 slag i scorekortet. Inte undra på att det tar tid. Några ledsnar på all väntan, bryter och kliver av.